Jag surfade runt lite på dataspelsbranschens hemsida och såg att man i sin blogg publicerat statistik från PEGI för spel utgivna i maj 2008. 

Så här ser totalsummorna ut:
Antal spel märkta maj 2008: 207

3+ 125 st. (60%)
7+ 35 st. (17%)
12+ 24 st. (12%)
16+ 15 st. (7%)
18+ 8 st. (4%)

En förkrossande majoritet av alla utgivna spel i maj är med andra ord “barntillåtna”.

I bloggen finns även finfördelade siffror över olika format. Hittas här:
http://www.dataspelsbranschen.se/blog.aspx?i=172

Mer information om PEGI-märkningen här:
http://www.pegi.info/sv/index/

Fredrik Vanek och Malin Wiklander har nyligen lagt fram en uppsats vid BIVIL med namn “Tv-spel och folkbibliotek - nya medier, mediepanik och biblioteksdiskurser” där Spelbibliotekets mest lästa inlägg någonsin: “Christer Hermansson gillar inte spel på bibliotek“ (415 besök!) spelar en central roll.

Arbetsbelastningen tillåter inte att jag sätter mig ned och läser hela just nu, men jag kommer nog inte kunna hålla mig allt för länge. Det är inte varje dag undertecknad får nöjet att vara Lindbäck (2008) i en litteraturförteckning. Återkommer snarast med andra ord!

Jag fick alldeles nyss ett mail från dataspelsbranschen där man berättar att UNHCRs onlinespel “Mot alla odds” har registrerats för PEGI Online och försetts med åldersrekommendationen 7+. Spelet är främst riktat till barn/ungdomar och tanken är att man ska få en insikt i hur det känns att vara på flykt och komma till ett nytt land.

Jag har hört talas om spelet tidigare, men inte tagit mig tid att prova det. Så nu ägnade jag en stund åt att spela igenom större delen av historien. Spelet är helt gratis och körs direkt i webb-läsaren (man behöver alltså inte installera något). Vill man ha möjlighet att spara sina framsteg måste man registrera sig, men det går bra att spela utan att spara. Spelet består av tre huvuddelar. Flykten, asylprocessen och slutligen att skapa sig ett nytt liv i ett främmande land.

Spelet har en del olika moment där man använder mus eller piltangenter. Flera avsnitt är upplagda som så kallade “point and click”-äventyr. I dessa scener finns ett antal objekt att klicka på. I en scen gäller det till exempel att finna skydd för natten i det nya landet. Klickar man på ett av husen kommer det upp en ny scen med en bild på några typer som ser otrevliga ut. Man får då frågan om man vill be dem om nattlogi. Svarar man ja går det illa. De gillar nämligen inte utlänningar. Klickar man istället på kyrkan får man skydd och kommer vidare till nästa avsnitt.

“Mot alla odds” är alltså mycket enkelt att spela och väcker en mängd tankar inom en. Det skulle göra sig perfekt att ha uppe på någon eller några publika datorer i biblioteken tycker jag.

Spelet finns här: http://www.playagainstallodds.com/ - går att välja svensk version.

Nyheten från dataspelsbranschen: http://www.dataspelsbranschen.se/news.aspx?n=96

Bläddrade just i en Aftonbladet från förra veckan och såg att även spelredaktionen där funderat i samma banor som jag. De berättar att det kommande svenskutvecklade “Mirror’s egde” utspelar sig i ett hyperövervakat samhälle.

Tyvärr hittar jag inte texten i ABs nätupplaga just nu. Kanske letar jag bara slarvigt.

Det har som ni kanske märkt varit låg aktivitet på bloggandet från min sida de senaste veckorna. Jag skulle önska att det berodde på att jag gått ner i mental dvala inför en hägrande semester. Men icke, istället har jag mitt i sommaren blivit alldeles överhopat med arbete. Jag vet inte vad som gått fel…

Men nu kände jag att jag på något sätt måste kommentera den nya signalspaningslagen även i denna blogg. I bloggvärlden har lagförslaget varit ett stekhett ämne i flera veckor - övervägande i djupt kritiska ordalag. Lagen har fått öknamnet Lex Orwell och referenser till hans verk “1984″ är vanliga. Personligen tycker jag kanske att utvecklingen i västvärlden sedan den där ödesdigra septemberdagen 2001 egentligen mer påminner om scenariet Ray Bradbury skissar upp i “Fahrenheit 451″.

De litterära referenserna i debatten fick mig att fundera på om det finns exempel på liknande berättelser i spelvärlden. Det gör det förstås, dystopier är ofta tacksamma att bygga spel med klaustrofobisk känsla kring. Det kanske mest lyckade exemplet råkar även vara ett av mina favoritspel och heter “Half Life 2″. I City17 är övervakning och förtryck vardag. Känslan sätts direkt och perfekt då man i rollen som forskaren och ofrivillige hjälten Gordon Freeman vaknar upp på ett tåg som just anländer till City17. Stenhårda maskerade vakter kontrollerar alla och från storbildsskärmar som finns över hela staden håller ledaren brandtal, alltmedan flygande övervakningskameror håller järnkoll. De vanliga medborgarna ser rädda, hålögda och passiva ut. De verkar mest hasa omkring i tillvaron och som spelare fylls man genast med precis en sådan sorgsen hopplöshet som spelutvecklarna säkert strävat efter. Till och med själva staden ser grå och på något sätt uppgiven ut.

Efter att ha fått hjälp av en stationsvakt som i hemlighet är med i motstådsrörelsen letar man sig så småningom in i ett höghus och precis när man pustat ut kommer nästa chock. Plötsligt hörs rop och skrik, dörrarna slås in och soldater stormar in. De boende i huset får panikoch själv springer man för livet - jo för ett litet litet kort ögonblick innan man kommer ihåg att det bara är ett spel känns det faktiskt så.

Efter denna inledning och när man hittat de spillror av moståndsrörelsen som hukar på vindar och källare i staden blir spelet mer av ett sci fi-actionspel med det totala övervakningssamhället som fond. Men de väl utmejslade karaktärerna man möter längs vägen - från de starka kämparna till de som brutit ihop och snyftande mummlar - “när ska det ta slut, när ska det ta slut?” tillsammans med känslorna som sätts redan i inledningen och sedan förstärks längs vägen gör att Half-Life 2 är en spelupplevelse som lever kvar inom en långt efter slutscenen.

“Half Life 2″ utvecklades ursprungligen till Xbox och PC. Till PC släpptes sedermera två kortare fortsättningar kallade “Episode one” och “Episode two”. Förra året kom en samlingsbox med dessa tre spel till Xbox360 och Playstation 3 (som bonus innehåller boxen även ett par andra spel av utvecklaren Valve).

Lite sommarstiljte råder på bloggen, som ni kanske märker. Men här kommer ett tips om ett intressant forskningsresultat:

En nyligen publicerad DN-artikel återger en amerikansk undersökning där en forskare hävdar att ju fler tv-spelsbutiker som finns i en stad - desto mindre våldsbrott begås där.

- Jag vill inte gå så långt som att förespråka våldsamma tv-spel för att minska våldsbrotten i samhället, men resultaten pekar åtminstone på att virtuellt våld är ett substitut snarare än ett komplement till fysiskt våld, säger Michael R Ward

Även om jag förhåller mig högst tveksam till sådana enkla empiristiska slutsatser håller jag med Elza Dunkels:

Men studiens styrka ligger, som jag ser det, i att man hittat ett alternativt sätt att se på ett omtalat fenomen. Det viktigaste är inte att hitta ett samband som gäller med olika typer av säkerhet, utan att hitta olika sätt att tolka det som händer omkring oss.

Förra helgen körde vi vårt andra Frispel! här i Malmö. Själv åkte jag på en riktigt dunderförkylning direkt efteråt och har tillbringat veckan hemma i sjuksoffan.

Bortsett från detta lilla missöde var det en väldigt lyckad tillställning. Sammanlagt dök det upp kring 200 spelsugna barn/ungdomar. Inte alls illa med tanke på att vi lyckades tajma med riktig högsommarvärme.

Liksom under vårt första frispel kan man inte låta bli att slås av hur snälla, hjälpsamma och trevliga TV-spelare är. Rejält hög ljudvolym javisst - det ingår i paketet, men inte ett enda ordningsproblem. Efter båda dagarna noterade vi t.ex. att alla tolv trådlösa handkontroller till Halo-lanet låg prydligt på sina stolsdynor.

En annan intressant sak vi tänkte på är att några av våra unga besökare verkade ha en ganska luddig bild av vad ett folkbibliotek står för och verkade ovana vid att få saker gratis. Bara en sån enkel sak som att vi delade ut gratis vattenflaskor överraskade. Vi fick även flera gånger frågor som - “vad kostar det i inträde”?, “vad kostar det att spela?”, “hur blir man medlem?”, “kan man köpa spelen?” (om våra utlåningsspel). Det är roligt att kunna dela ut lite bibliotekskunskap under trivsamma former.

Vi hade lite kortare om tid den här gången 2X4 timmar och var även lite mindre personal på plats. Därför bestämde vi att som tävlingsmoment nöja oss med en trekamp den här gången. Det blev “Dancing stage universe”, “Guitar hero 3″ och “Mario Kart”.

Som fria spel under hela dagarna körde vi: “Fifa 08″, “Lego star wars”, “Halo3″ i LAN för 12 spelare, samt “Skate” ena dagen och “Virtua tennis 3″ andra dagen.

Inför arrangemanget köpte vi på oss ett par Xbox360 till då vi ville ordna ett “Halo3″-LAN utan hjälp utifrån. Där hade vi lite tur eftersom vi hade tänkt köpa den billigaste modellen “Xbox360 arcade” som inte har hårddisk. Det fanns dock bara en sådan att få tag i så vi tvangs köpa en med hårddisk också. Tur det eftersom det visade sig att hårddisk är ett måste när man vill köra LAN. Arcade-maskinen fick istället köra dansmattespelet och våra övriga tre Xbox360ar kopplade vi ihop till ett lokalt nätverk.

En artikel från TT har letat sig in i många dagstidningar idag. Det handlar om försök att använda sig av tv-spel på äldreboenden för att aktivera de boende. Här är ett exempel på publiceringen av nyheten. Gefle Dagblad besökte ett av äldreboenden för två månader sedan, väl värt läsningen.

Elsa Grip berättar att hon aldrig tidigare i sitt liv spelat tv-spel innan hon började med det på äldreboendet.
Nu förstår hon hur ungdomar kan lägga ner timmar på aktiviteten.
- Det är kul, allra helst att få ner käglorna. Det är roligt att få utmärka sig lite och bra att få tänka och röra sig, säger hon.

Imorgon sker också en konferens på ämnet i Södertälje, läs mer här.

Kanske dags att komplettera den vanliga boksnurran från biblioteket med tv-spelande också?

Jag råkade stöta på en introduktionsguide i spelande för bibliotekarier. Det är en amerikansk biblioteksblogg som i fyra bloggposter diskuterar spel och spelande ur olika synvinklar. För dig som inte sysslat med spel alls kan detta fungera som en ingång.

Games and Gaming #35: Games? In the Library? Första delen i guiden. Ger en introduktion i spelande och uppmanar kursdeltagaren att undersöka onlinespel av olika slag.

Games and Gaming #36: The Wide World of Online Role Playing Games Andra delen. Handlar om onlinerollspel.

Games and Gaming #37: Get Your Game On @ The Library  Tredje delen. Diskuterar spel på bibliotek.

Games and Gaming #38: Console Gaming Fjärde och avslutande delen. Spelhistoria och en presentation av dagens aktuella konsoler.

På tal om Bergsalas tveksamma inställning till Nintendo på svenska bibliotek och jämförelsen med situationen i USA:

… in February 2008 Nintendo donated 21 Wii consoles to five different library systems as well as the American Library Association with the goal of encouraging library gaming.

Enligt: http://www.gamesetwatch.com/2008/05/game_time_with_mr_raroo_videogames_in.php