Spelbiblioteket

Jag surfade runt lite på dataspelsbranschens hemsida och såg att man i sin blogg publicerat statistik från PEGI för spel utgivna i maj 2008. 

Så här ser totalsummorna ut:
Antal spel märkta maj 2008: 207

3+ 125 st. (60%)
7+ 35 st. (17%)
12+ 24 st. (12%)
16+ 15 st. (7%)
18+ 8 st. (4%)

En förkrossande majoritet av alla utgivna spel i maj är med andra ord “barntillåtna”.

I bloggen finns även finfördelade siffror över olika format. Hittas här:
http://www.dataspelsbranschen.se/blog.aspx?i=172

Mer information om PEGI-märkningen här:
http://www.pegi.info/sv/index/

Jag fick alldeles nyss ett mail från dataspelsbranschen där man berättar att UNHCRs onlinespel “Mot alla odds” har registrerats för PEGI Online och försetts med åldersrekommendationen 7+. Spelet är främst riktat till barn/ungdomar och tanken är att man ska få en insikt i hur det känns att vara på flykt och komma till ett nytt land.

Jag har hört talas om spelet tidigare, men inte tagit mig tid att prova det. Så nu ägnade jag en stund åt att spela igenom större delen av historien. Spelet är helt gratis och körs direkt i webb-läsaren (man behöver alltså inte installera något). Vill man ha möjlighet att spara sina framsteg måste man registrera sig, men det går bra att spela utan att spara. Spelet består av tre huvuddelar. Flykten, asylprocessen och slutligen att skapa sig ett nytt liv i ett främmande land.

Spelet har en del olika moment där man använder mus eller piltangenter. Flera avsnitt är upplagda som så kallade “point and click”-äventyr. I dessa scener finns ett antal objekt att klicka på. I en scen gäller det till exempel att finna skydd för natten i det nya landet. Klickar man på ett av husen kommer det upp en ny scen med en bild på några typer som ser otrevliga ut. Man får då frågan om man vill be dem om nattlogi. Svarar man ja går det illa. De gillar nämligen inte utlänningar. Klickar man istället på kyrkan får man skydd och kommer vidare till nästa avsnitt.

“Mot alla odds” är alltså mycket enkelt att spela och väcker en mängd tankar inom en. Det skulle göra sig perfekt att ha uppe på någon eller några publika datorer i biblioteken tycker jag.

Spelet finns här: http://www.playagainstallodds.com/ - går att välja svensk version.

Nyheten från dataspelsbranschen: http://www.dataspelsbranschen.se/news.aspx?n=96

Bläddrade just i en Aftonbladet från förra veckan och såg att även spelredaktionen där funderat i samma banor som jag. De berättar att det kommande svenskutvecklade “Mirror’s egde” utspelar sig i ett hyperövervakat samhälle.

Tyvärr hittar jag inte texten i ABs nätupplaga just nu. Kanske letar jag bara slarvigt.

Det har som ni kanske märkt varit låg aktivitet på bloggandet från min sida de senaste veckorna. Jag skulle önska att det berodde på att jag gått ner i mental dvala inför en hägrande semester. Men icke, istället har jag mitt i sommaren blivit alldeles överhopat med arbete. Jag vet inte vad som gått fel…

Men nu kände jag att jag på något sätt måste kommentera den nya signalspaningslagen även i denna blogg. I bloggvärlden har lagförslaget varit ett stekhett ämne i flera veckor - övervägande i djupt kritiska ordalag. Lagen har fått öknamnet Lex Orwell och referenser till hans verk “1984″ är vanliga. Personligen tycker jag kanske att utvecklingen i västvärlden sedan den där ödesdigra septemberdagen 2001 egentligen mer påminner om scenariet Ray Bradbury skissar upp i “Fahrenheit 451″.

De litterära referenserna i debatten fick mig att fundera på om det finns exempel på liknande berättelser i spelvärlden. Det gör det förstås, dystopier är ofta tacksamma att bygga spel med klaustrofobisk känsla kring. Det kanske mest lyckade exemplet råkar även vara ett av mina favoritspel och heter “Half Life 2″. I City17 är övervakning och förtryck vardag. Känslan sätts direkt och perfekt då man i rollen som forskaren och ofrivillige hjälten Gordon Freeman vaknar upp på ett tåg som just anländer till City17. Stenhårda maskerade vakter kontrollerar alla och från storbildsskärmar som finns över hela staden håller ledaren brandtal, alltmedan flygande övervakningskameror håller järnkoll. De vanliga medborgarna ser rädda, hålögda och passiva ut. De verkar mest hasa omkring i tillvaron och som spelare fylls man genast med precis en sådan sorgsen hopplöshet som spelutvecklarna säkert strävat efter. Till och med själva staden ser grå och på något sätt uppgiven ut.

Efter att ha fått hjälp av en stationsvakt som i hemlighet är med i motstådsrörelsen letar man sig så småningom in i ett höghus och precis när man pustat ut kommer nästa chock. Plötsligt hörs rop och skrik, dörrarna slås in och soldater stormar in. De boende i huset får panikoch själv springer man för livet - jo för ett litet litet kort ögonblick innan man kommer ihåg att det bara är ett spel känns det faktiskt så.

Efter denna inledning och när man hittat de spillror av moståndsrörelsen som hukar på vindar och källare i staden blir spelet mer av ett sci fi-actionspel med det totala övervakningssamhället som fond. Men de väl utmejslade karaktärerna man möter längs vägen - från de starka kämparna till de som brutit ihop och snyftande mummlar - “när ska det ta slut, när ska det ta slut?” tillsammans med känslorna som sätts redan i inledningen och sedan förstärks längs vägen gör att Half-Life 2 är en spelupplevelse som lever kvar inom en långt efter slutscenen.

“Half Life 2″ utvecklades ursprungligen till Xbox och PC. Till PC släpptes sedermera två kortare fortsättningar kallade “Episode one” och “Episode two”. Förra året kom en samlingsbox med dessa tre spel till Xbox360 och Playstation 3 (som bonus innehåller boxen även ett par andra spel av utvecklaren Valve).

Förra helgen körde vi vårt andra Frispel! här i Malmö. Själv åkte jag på en riktigt dunderförkylning direkt efteråt och har tillbringat veckan hemma i sjuksoffan.

Bortsett från detta lilla missöde var det en väldigt lyckad tillställning. Sammanlagt dök det upp kring 200 spelsugna barn/ungdomar. Inte alls illa med tanke på att vi lyckades tajma med riktig högsommarvärme.

Liksom under vårt första frispel kan man inte låta bli att slås av hur snälla, hjälpsamma och trevliga TV-spelare är. Rejält hög ljudvolym javisst - det ingår i paketet, men inte ett enda ordningsproblem. Efter båda dagarna noterade vi t.ex. att alla tolv trådlösa handkontroller till Halo-lanet låg prydligt på sina stolsdynor.

En annan intressant sak vi tänkte på är att några av våra unga besökare verkade ha en ganska luddig bild av vad ett folkbibliotek står för och verkade ovana vid att få saker gratis. Bara en sån enkel sak som att vi delade ut gratis vattenflaskor överraskade. Vi fick även flera gånger frågor som - “vad kostar det i inträde”?, “vad kostar det att spela?”, “hur blir man medlem?”, “kan man köpa spelen?” (om våra utlåningsspel). Det är roligt att kunna dela ut lite bibliotekskunskap under trivsamma former.

(more…)

I dagens utgåva av gratistidningen “City” (japp jag tågpendlar till jobbet..) tipsar tidningens spelrecensenter om fem perfekta sommarspel:

“Viva Pinãta” (Xbox360) - “… Få spel andas lika mycket sommar som Rares fullträff …”

“Zookeeper” (NDS) - “… Skansen kan gå och dra något gammalt över sig, “Zookeeper är den bästa djurparken i sommar …”

“Rollercoaster Tycoon 3” (PC) - “… Att vara nöjesfältdirektör är generellt flera gånger roligare än att faktiskt besöka ett nöjesfält …”

“UEFA Euro 2008” (PS2, PS3, Xbox360, PC, PSP) - “… Den svenska landslagstruppen i spelet är dessutom inte lika skadedrabbad som verklighetens. Och bara det gör nästan spelet köpvärt …”

“Mario Kart” (Wii) - “… När kubb känns för tråkigt och minigolf för mesigt kan det vara klokt att låta sommarens traditionsenliga turneringar utspela sig i “Mario Kart Wii” …”

Riktigt trevliga val enligt min ringa mening. “Zookeeper” har jag inte testat men de andra är verkligen sköna spelupplevelser. “Mario Kart” är dock en Bergsala-titel som vi inte kan köpa in till biblioteken.

Tidningen i PDF med recensionerna i sin helhet finns här:

http://convoy.city.se/flipper/MLC/?datum=2008-05-27

I fredags skrev jag ner ett antal speltitlar jag tycker borde vara intressanta för bibliotek. Det blev en hög med 20 spelexemplar. Sedan tittade jag på priset på dem hos våra två leverantörer av spel med biblioteksrättigheter, btjs Media direkt och FörlagEtts Webb-katalog.

Hos Btj blev totalsumman 18964 :-
Hos FörlagEtt blev totalsumman 14547 :-

Efter hoppet kommer mer detaljer om min jämförelse och lite resonemang kring det hela.

(more…)

Veckans nummer av gratistidningen Metro Teknik innehåller ett uppslag om Nordic Game-konferensen som anordnades här i Malmö den gångna helgen.

Här kan man bland annat läsa att röststyrda spel verkar bli en varaktig trend. I kommande realtidsstrategispelet “End Wars” styr man t.ex. sina trupper genom att hojta kommandon i sitt headset. Kan ju vara ett smart sätt att komma ifrån problemet med hur man överför en genre från tangentbord+mus-styrning till konsolhandkontroll med sina begränsade antal knappar. Själv spelade jag actionspelet Rainbow Six Vegas 2 i helgen där det också finns vissa röststyrningselement för den som vill. Det kändes dock lite märkligt så jag höll mig till den trygga handkontrollen istället. :)

Tidningen finns att läsa här: http://www.metro.se/se/misc/pdf/2008/05/21/SETEK_2008_05_21.pdf

Efter gårdagens drapa om Bergsala och problemet med biblioteksrättigheter för nya medier i Sverige har jag gått och grunnat lite. Så jag tänkte delge några av mina tankar här. Ni får ta det för vad det är så länge - lösa tankar och fria fantasier.

Jämför man systemen för inköp till bibliotek i USA och Sverige ser man en snudd på avgrundsdjup skillnad. I USA ges ingen som helst kompensation till upphovsmännen medan vi i Sverige har olika kompensationssystem och begränsningar  för olika medier. Biblioteksersättning på någon krona per utlån för böcker (via författarfonden) och svensk musik (via stim). Ofta men inte alltid möjlighet att köpa till biblioteksrättigheter för spel och film.

(more…)

I nya numret av KP 7/2008 finns en intressant artikel med titeln “Inga Nintendo-spel på bibliotek”. Här får marknadschefen på Bergsala Örjan Johansson svara på frågor om varför man inte vill sälja till bibliotek. Det handlar naturligtvis om rädsla för att förlora pengar. “Om man säljer ett spel till ett bibliotek så säljer man det ju bara en gång. Annars hade man kanske sålt 50 exemplar”, menar Johansson. Så långt hänger jag med, även om jag tror att det är både kortsiktigt och felaktigt tänkt.

Det är i diskussionen om läget i USA det hela blir mer konstigt. Min kollega blev intervjuad för artikeln och menar att det är märkligt att man har denna hårda hållning i Sverige när det går alldeles ypperligt att låna Nintendo-spel på bibliotek i USA. Här menar Örjan Johansson att det beror på att man har annorlunda regler där och säger: “Vi jobbar på ett liknande avtal här i Sverige också, men det dröjer minst ett år. Tyvärr.”

(more…)