Dark Souls, må spelare darra…

Dark Souls, spelet som får gamers att gråta och slänga spelkontrollen i väggen…eller? Tja, efter att ha spelat ganska länge (läs mer än 25 h.) så har jag dött otaliga gånger men än tänker jag inte ge upp.

 Dark Souls, som kom ut till Xbox360, PS3 och PC  för någon månad sen, är uppföljaren till spelet Demon Souls, som blev omtalad för sin höga svårighetsgrad. Jag provade aldrig Demon Souls (lät för buggig) men Dark Souls är riktigt bra. Du är en av de odöda, fånge i den borg där landets alla odöda hålls men än har du inte tappat din tankeförmåga. Efter att du har tagit dig ut från borgen förs du till Demonernas land med uppdrag att ta dig tillbaka till de levandes värld. Förutom en ganska maffig inledning om hur världen skapades så är det den enda bakgrundsberättelsen du får.  Det finns mängder med recensioner av spelet och mera ingående beskrivningar bl.a. hos Gamereactor 

 För mig är detta ett ganska meditativt rollspel.  Musiken är lågmäld och färgerna är dämpade. Man rör sig ganska långsamt när man slåss så man behöver inte köra lika mycket knappvals. Det finns NPCer varstans och ett tips är att prata med dem fler än en gång.  Man stöter även på medelanden i eldskrift överallt. Dessa har skrivits av andra spelare kan vara hjälpsamma, kryptiska eller lurendrejeri. Man kan även besöka andras spelvärldar, antingen för att hjälpa till eller för att döda spelaren. Detta är inte något man gör lättvindigt och är inget jag har stött på än. Sammanfattningsvis ett mycket bra spel om man vill ha tuggmotstånd och 16-års gränsen är väl vald även om 14/15-åringar skulle kunna spela utan större problem. Jag kommer nog att spela det ett bra tag framöver, i allafall tills jag fått mitt exemplar av Skyrim :-)