Spelbiblioteket

I nya numret av KP 7/2008 finns en intressant artikel med titeln “Inga Nintendo-spel på bibliotek”. Här får marknadschefen på Bergsala Örjan Johansson svara på frågor om varför man inte vill sälja till bibliotek. Det handlar naturligtvis om rädsla för att förlora pengar. “Om man säljer ett spel till ett bibliotek så säljer man det ju bara en gång. Annars hade man kanske sålt 50 exemplar”, menar Johansson. Så långt hänger jag med, även om jag tror att det är både kortsiktigt och felaktigt tänkt.

Det är i diskussionen om läget i USA det hela blir mer konstigt. Min kollega blev intervjuad för artikeln och menar att det är märkligt att man har denna hårda hållning i Sverige när det går alldeles ypperligt att låna Nintendo-spel på bibliotek i USA. Här menar Örjan Johansson att det beror på att man har annorlunda regler där och säger: “Vi jobbar på ett liknande avtal här i Sverige också, men det dröjer minst ett år. Tyvärr.”

När jag läste sistnämnda var det inte utan att jag höjde på ögonbrynen. Så Bergsala jobbar för att det ska vara liknande regler här som i USA? När jag och min kollega var på studiebesök på spelbibliotek i USA i höstas fick vi den bestämda uppfattningen att det i själva verket inte finns några begränsande regler i USA för hur, vad och var biblioteken kan köpa in och låna ut. Men för att vara på den säkra sidan - man kan ju missförstå - mailade jag Scott Nicholson som är Professor vid Syracuse University School of Information Studies och som jobbar mycket med just spel och bibliotek för att fråga vad som gäller.

Fick svar nyss och mycket riktigt är det så att det inte finns några begränsande regler eller avtal. I USA görs det ingen skillnad på olika medier och det hela bygger på amerikansk copyrightlag och en doktrin som kallas “Right of first sale”. I korthet säger den att om man köper en mediaprodukt har man all rätt att ge bort eller låna ut den efter eget huvud. “It’s the doctrine that allow U.S libraries to function” skriver Nicholson i mailet. Mer om den finns här:
http://www.aallnet.org/committee/copyright/pages/issues/firstsale.html

Så alltså låter det på Bergsalas marknadschef som att man idag inte vill sälja spel till bibliotek, med våra regler som ger mycket av makten till distributörerna av rädsla för att förlora pengar, utan vill istället lägga minst ett år på att ta fram ett avtal likt det i USA - där det alltså inte finns några begränsningar. För mig låter det minst sagt som en paradox och det är inte utan att jag misstänker att Örjan Johansson mest är ute efter att skjuta ifrån sig frågan och slippa riskera badwill i KP. Läs gärna artikeln och se hur ni tolkar det hela.

En annan intressant fråga som jag nu absolut måste forska mer i är hur i hela friden våra svenska folkbibliotek hamnade i en avsevärt sämre rättslig position än de amerikanska när det gäller A/V-medier. I länken ovan kan man läsa att amerikanska upphovsrättshavare har lobbat starkt för att “Right of first sale” inte ska gälla deras medier på bibliotek, men så här långt förgäves. Spelbibliotekarien Megan Johnson på Rochester Hills bibliotek, trodde när vi var där, att denna diskussion inleddes redan på VHS-tiden men att lobbygrupperna inte kunde komma nånvart eftersom American library Association (ALA) själva är en ännu starkare lobbyröst i USA.

Så här avslutar Nicholson sitt mail till mig och det får jag nog hålla med om:”I don’t like the sound of your system at all, actually!”