Christer Hermansson gillar inte spel på bibliotek 11 januari 2008
Posted by Eleonor in Debatt, Uncategorized.Tags: Uncategorized
trackback
I Svenska Dagbladet pågår just nu en biblioteksdebatt. Christer Hermansson, kulturchef i Strängnäs, startade debatten genom detta inlägg. Bibliotekarierna har självmant avintellaktualiserat sig själv genom att satsa på annat än förmedling av den goda skönlitteraturen menar han.
Förutom att exempelvis låntagarinflytande, användargenererat material i våra kataloger inte ses som något självklart positivt, konstaterar Christer att tv- och dataspel på bibliotek inte är önskvärt, trots att han själv ser att det leder till ökat utlån och publikrusning.
Bibliotekens och bibliotekariernas största kompetens är tydligen kunskap om skönlitteraturen, att syssla med annat är att sälja ut sig själv. Problemet med det konstaterandet är att det finns en hel massa bibliotekarier som jobbar på exempelvis forsknings- och företagsbibliotek som inte sysslar med skönlitteratur i någon nämnvärd omfattning. Det faktum att bibliotekarieutbildningarna inte ger någon obligatorisk litteraturkunskap tyder väl på att de konstaterat något liknande (även om det finns en hel massa andra invädningar mot BIV-utbildningarna). Frågan är också vem man säljer ut sig själv till? Den majoritet svenskar som inte ägnar sina dagar åt studerandet av den Goda Litteraturen? Låter inte allt för hemskt tycker jag. Min högst personliga invändning är att jag inte alls ser att min främsta kompetens ligger i skönlitteraturen. Jag har inte läst en enda poäng litteraturvetenskap. Det jag kan är informationsförmedling, informationsvärdering och verksamhetsutveckling.
Jag ser inte introducerandet av spel på bibliotek som en eftergift till populism eller som avintellaktualisering av biblioteket. Jag ser spelen, liksom litteraturen, som centrala medieformer i dagens samhälle. Som sådana tycker jag det är självklart att ett kvalitetsurval av både litteratur och spel skall finnas att tillgå hos oss. Med tanke på responsen från barn, ungdomar och föräldrar tycker jag det verkar som att skattebetalarna också tycker det.
Läs Inga Lundéns debattsvar här.
Eleonor
Emma
Mats
Demokrati och upplysning är ju en del av folkbibliotekens tradition. Passar tv-spel in där?
Det beror väl på vilket värde man lägger i orden. Handlar demokratin om tillgång till medier? Isåfall är spel på bibliotek en del av ett demokratiarbete i det att alla får tillgång till spel. Kan man tänka sig att spelande förutsätter informationsvärdering/-handlande? Jag är beredd att anse det. Ett samhällelig satsande på ökad informationskompetens torde vara tämligen viktigt. Där hittar man ännu ett argument varför det är viktigt med spel på bibliotek - också!
Demokrati handlar för mig om medborgartanken. Att människan tar aktiv del i samhällets utveckling. Där tycker jag att biblioteken har sin viktigaste roll.
Spel känns mer som en ungdomsgårdsuppgift.
Dessutom ordnar ungdomar LAN och liknande på egen hand hela tiden. Jag tycker inte att spelen behöver sponsras av allmänna medel. Tycker du det?
Annars. Jag jobbade ett par år på biblioteket i Haparanda. Det var kul.
Och jag tycker att bibliotekens uppgift är att förhålla sig till samhällets mediala utveckling och att utifrån medborgarnas intressen och önskemål föra fram ett kvalitetsurval av medier - både det medborgare vill ha samt det dom inte visste att dom ville ha.
Bibliotekens legitimitet blir svår att bevara om vi enbart fyller lokalerna med svåråtkomlig poesi och litteratur.
Människor väljer, köper och diskuterar böcker alldelens på egen hand utan bibliotekariers närvaro (se bara på alla bokbloggar som drivs av icke-bibliotekarier!) - bara därför betyder det inte att bibliotek och bibliotekarier inte behövs för att arbeta med litteratur - på samma sätt tycker jag det är självklart att spel behövs på bibliotek också, även fast LAN ordnas av ungdomar själva.
Tyvärr fylls inte biblioteken med poesi längre. Inte med samhällsdebatt. Inte med politiska tidskrifter. Inte med essäer. Biblioteken bör syssla med sånt. Tidigare var det självklart, nu gör ingen det, utom riksdagsbiblioteket (samhällsfrågor) och kulturhuset (litteratur) i Stockholm. För 20 år sedan var det folkbibliotekens viktigaste uppgift.
Bibliotekens legitimitet har redan naggats rejält i kanten på grund av att de inte längre erbjuder ett kvalificerat urval böcker.
OK. Det var att hårddra det hela. Men i huvudsak är det så.
Kulturstödsböckerna skänks på många bibliotek bort gratis eller ställs aldrig fram till allmänheten (en del bibliotek säljer dem till antikvariat innan låntagarna kunnat läsa dem).
Av skönlitteraturen går 60 procent av anslaget till deckare och thrillers (se SvBs sista nummer). Kulturtidskrifterna försvinner från hyllorna och ersätts av glassiga magasin.
Och bibliotekens kvalitetskretslopp ersätts av ytterligare ett kommersiellt. Medborgaren görs till kund. Eller?
Folkbiblioteken bör syssla med sådant, men biblioteken bör framförallt hålla ögon och öron öppna för det som efterfrågas och det som kommer till sin rätt på hyllorna i närsamhället. Som tur är inger inte Finkulturen och dess försvarare samma sorts automatiska respekt och vördnad som förr. Våra låntagare/kunder (ser inget fel med att använda det ordet) är ju också de som i slutändan betalar våra löner. Ett dammigt och oanvänt bibliotek som enbart har otillgängliga kulturrådsböcker är inte väl spenderade skattepengar och kommer också förlora legitimitet.
Det innebär inte att biblioteken ska spendera större delen av sin budget på deckare (har inte läst artikeln men jag kan försäkra dig om att åtminstone på min arbetsplats stämmer inte den siffran), utan biblioteken ska ha lägga ned pengar på både ock - debatten/kulturtidskrifterna och deckarna/spelen/de glossiga magasinen. Jag ser att en del av mitt yrkes uppgift är att hitta rätt bok till rätt människa. Jag lägger ingen värdering i vad folk väljer att läsa.
[...] Några kommentarer från den svenska bibliobloggosfären så här långt Spelbiblioteket [...]
Med tanke på att medelåldern bland tv-spelsanvändare är kring 30 år så undrar jag vad Peter Björkman baserar sina åsikter “Spel känns mer som en ungdomsgårdsuppgift” och “Dessutom ordnar ungdomar LAN och liknande på egen hand hela tiden” på?
Må så vara att jag jobbar som ung-bibliotekarie och ansvarar för tv-spelsinköpen på mitt bibliotek, men det handlar snarare om kompetens och intresse än koppling till ungdomar.
Jag instämmer med Eleonors synpunkter och erfarenheter. Tv-spelen är ett medie som nu demokratiskt kan göras tillgängligt till fler. Jag funderar vidare: Kanske borde bibliotek döpas om till medietek eller liknande - det var ju länge sen biblioteken bara innehöll böcker… Vad tycker ni?
Per Björkmans tal om att ungdomar ordnar LAN på egen hand hela tiden är ett exempel på argument man hört förr om andra medier.
Lite av en klassiker helt enkelt.:)
Bästa exemplet är kanske när de tecknade seriernas intåg på biblioteken debatterades på 80-talet. Då hette det att serier får ju ungarna tag på ändå.
Själv har jag svårt att förstå vad som menas. Ska vi inte ha någon medietyp som folk även ägnar sig åt på sin fritid? Då ryker filmer, musik och böcker också all världens väg. Eller vill man antyda att hela medier är för dåliga för bibliotek? Men ett medium i sig kan aldrig vara en kvalitetsindikator. Det är bara en tom behållare som kan fyllas med vilket innehåll som helst.
Sorry Peter heter han ju inte Per.
[...] och biblioteksdiskurser” där Spelbibliotekets mest lästa inlägg någonsin: “Christer Hermansson gillar inte spel på bibliotek“ (415 besök!) spelar en central [...]